Om att se grandet i sin nästas öga - men inte bjälken i sitt eget

Jag har inget problem med att Wandel klandras för ett antal omdömeslösa yttranden eller att han avgår med anledning av detta tilltag. Tvärtom! Men även om det kan kännas lite felplacerat kan man kanske tolka detta som att han tar ansvar för de dumheter han gjort – och i detta avseende är ett lysande undantag ifrån den politiska praxis som numera vuxit sig stark inom Ljusdals kommun. Vilket de senaste årens verksamhet tydligt visar.

Insändaren ger också att mycket viktigt bidrag genom att beskriva hur 12 folkvalda kommunpolitiker i Ljusdal ser på sitt arbete, ansvar, uppdrag och sina gemensamma arbetsformer. Jag citerar ur insändaren: ”Vi vill klargöra att i politi­ken använder vi debatten, dialogen och omröstning som verktyg, inte våld eller hot om våld.”

Det är med en viss tillfredställelse jag konstaterar att detta är en grupp av 12 edsvurna som varken vill tiga eller vägra att besvara kommuninnevånares frågor bakom ord som ”inga kommentarer” eller dylikt. Budskapet är klockrent – och det tackar vi för:

OACCEPTABELT. Vi företrädare för presidiet och partier i Ljusdals kommunfullmäktige tar kraftigt avstånd från att … [en] folkvald ersättare i kommun­fullmäktige uttrycker sin vilja [genom] att våldföra sig på andra som [en] metod för att få som han vill.

Men det är något som inte stämmer - någonstans känns det som jag har blivit förd till månens baksida. Jag har som sagt inga problem med att Wandel avgår - men däremot har jag problem med det sätt på vilket detta sker. Den grupp av 12 folkvalda kommunpolitiker som i föregående stycke med högstämda ordalag definierat ”politikens” arbetsformer använder nu en insändarsida (!) dels 1) för att offentligt peka ut en kollega och dels 2) anklaga honom för att uttrycka ”en vilja att våldföra sig på andra”. Det är förskräckligt hårda ord – grovt ärekränkande och mobbing av det värsta slaget. Blott en fråga om hur man vill tolka orden ”våldföra sig på andra”.

Men det är ju bra att ”politiken” nu så öppet berättar om de arbetsformer som florerar under ytan av de fagra ord de ofta levererar till massmedia. Jag tycker gränsen för mobbing nu har passerats med råge – jag tror t.o.m. att detta är åtalbart. Anonyma hotbrev väger ganska lätt i jämförelse med sådana här tilltag där folkvalda yrkespolitiker marknadsför sina egna namn genom att låta sina kollegor offentligt schavottera vid stupstocken. Och för oss Ljusdalsbor så är ju som bekant Wandel inte helt ensam i denna otäcka belägenhet.

Han säger ju själv att han inte går bara därför att han i naiv upprördhet uttryckt sig osmakligt. Jag menar hans ”avgång” lika väl har att göra med att han i denna situation mobbats på det mest förnedrande sätt – på ett sätt som leder våra tankar till ett av de mest avskyvärda brott som mänskligheten känner till. Jag känner mig också helt övertygad om att det är för att undvika denna miljö som många av kommunens höga chefer flyr. Men det är lättare för dessa att fly - än för den tusenhövdade arme av tappra omsorgsarbetare, där många hotade och kanske vettskrämda fortfarande måste lyssna på hur piskan viner över sina plågade ryggar. 

12 edsvurna politiker har definierat att en vilja ”smiska någon på rumpan” som detsamma som att vilja "våldföra sig på en människa". Med detta som bakgrund blir det lite svårt att rubricera det ”våld” som vår f.d. socialchef utsatts för då hon på sensommaren i ett enda slag fick se sin långa livgärning krossad i ett enda slag. Liksom att numera dagligdags förödmjukas av på liknade sätt.

Mer citat: Vi accepterar inte ett sådant förhållningssätt i Ljusdals fullmäktige och i kommunpolitiken för övrigt. Den kvinnosyn/människo­syn som [han]… blottlägger är helt enkelt förkastlig. Vi anser därför att han allvarligt ska överväga sin offentliga roll.

Så nu vet vi det!  Det har vi nu 12 edsvurna kommunalpolitikers ord på. 12 förtroendevalda som fått det uppdraget att förvalta vår hemkommun – likaväl som att skapa goda möjligheter för oss att ta hand om våra unga och gamla på bästa sätt.

”Politiken” i Ljusdal får mig att innerligt skämmas över att bo i Ljusdal – och jag tror inte jag är ensam om detta. Men nu känns det bättre – nu när 12 edsvurna - och därmed sannolikt en majoritet – öppet har deklarerat hur ”politiken” i Ljusdal tillsammans bestämt hur man skall hantera de som ”uttrycker sin vilja att våldföra sig på andra för att få som de vill”.

Jag undrar bara vilka råd de har till dem som inte nöjer sig med att bara uttrycka ”sin vilja att våldföra sig på andra för att få som de vill”?

Så nu återstår bara det som verkar vara det allra svåraste för ”politiken” – att ta sitt ansvar.

Arne Kjellman